Kör nada kronolgisk ordning på barcaresan med anledning av att jag inte minns när vi gjorde vad.
Har också varit rätt dålig på att fota så kan inte riktigt tracea back mina egna steg.
Well well först ut....lite bilder från själva festivalen. Fantastiska om än något pretentiösa Primavera Sound.
Mjukstartade på onsdagen med lite "over&donewith" och hemskt förutsägbara VACCINES (men ja Agnes, nog fasiken stod man och diggade till post break up sex ändååå...och wolfpack hahaa och if you wanna och noorgard...ALLTSÅ knappt okej men det svängde ju)
Brittpojkarna följdes av det mest highly anticipateade bandet på hela helgen för min del,
DELOREAN. När jag lyssnade igenom på spotify strök jag direkt under spelschemat cirka 18 gånger och kände bara mååååååste gåå påå. Tröttheten höll på och get the bäst of me men jag är såååå glad att jag stannade.
Majsens torsdagsklädsel va übersöt med prickiga byxor, somrig vit blus och den wünderbara ljussmutsrosa80talscashmerekoftan som skymtas i bakgrunden. Innan banden började spela hade vi cavaparty och peoplesafari i gröngräset (duuuh...som att gräs ofta är en annan färg)
Denna dagen bjöd på många mansband. Lyssnade på lite Poolside, insåg att det va kasst live så drog bort och han höra några Wild Nothing låtar istället. Därefter blev det Tame Impala som alltid kör stabila sets dock en aning tråkigt i.o.m att jag gick på ett T.I gig i Berlin och det här mest va lite samma. Tog paus från festivalområdet och drack drinkar på
Sugar Bar tillsammans med fulla 17åriga belgare och slibbiga spjanorer som ville bjuda med oss på museum. Kom tillbaka för att avsluta med Grizzly Bear, Death Grips, Phoenix och Animal Collective. Summa summarum, Bra dag!!
Såhär dösnygg va Maja på fredagen då vi började kvällen/sena eftermiddagen med att donsa röven av oss till Peace.
Boyzen levererade
alla sina hits och Harrison såg som vanligt kung ut i sin numera kultförklarade kvinnopälsjacka (alltså bättre hookerjacket än min bruna mocka jag köpte i berra...hur är det egentligen möjligt??)
Sprang vidare för lite Django Django....bästa mellan snacket med bästa irländska dialekten "this is the first time we're wearing these shirts....*DRAMATIC PAUSE and noooo cheering for the new shirts*...give them a week...."
Följde strömmen bort till Solange (eller "beyoncés lillasyrra" som en härlig göteborgare bakom oss i golgatavandringen kallade henne...alltså lillasyrra på göteborgska <3<3) va nog inte riktigt på humör för funkysoulpop, kände nämligen ingen WOWkänsla men ändå helt OK spelning.
Här efter gick vi ut för vätskedepååå. Det dracks bjudvodka och den ena av oss minns därefter inte resten av kvällen medan den andra önskar att hon inte gjorde det...
Lördagen var sista festivalsdagen så vi var med all rätt ganska möra. Rodriguez aka Mr Sugarman hade visst ställt in (väldans synd då vi peppat hans musik hela morgonen) så det va inte mycket mer och göra än och slå sig ner på kullen med en öl och invänta Wu-Tang Clan. Rapmännen äntrade scenen och tog fullständigt över Parc del Forum och dess besökare...
"Wu-Tang in da house"
"Everybody make som noise for Wu-Tang Clan"
"Barcelonia are you ready for some Wu-Tang"
...och alla andra klyschiga fraser man kan tänka sig.
Men ja, hur stöddiga och uppblåsta man än kan tycka att dessa grabbarna är så är det helt befogat. Att se Wu-Tang är en fröjd för ögat och en upplevelse för sinnet. Likt en sekt följer publiken varenda uppmaning som RZA (eller någon av de andra, när de väl fick en syl i vädret) ger dem. Själv gick jag på någon sorts sparlåga och var väl mest i nån sorts trans över hur mäktigt det var. Men Shame on a Nigga är ju alltid kul, extra plus i kanten för ol' dirty bastard dedikationen med massa lysande mobiler. Stämningsfullt.
Släntrade bort för lite Phosphorescent. Lyssnar ju bara på "hiten" Song for Zula men passande nog så kom den ganska tidigt i setet så slapp stanna hela giget. Fanns dock ett par andra bra ösiga låtar så inte helt ovärt att gå och lyssna på.
Bänkade oss därefter i god tid framför scenen där Crystal Castle skulle spela. Vilade våra ben och samlade krafter. ALLTSÅ. DÖR. SÅ. BRA. DET VAR. Vet inte riktigt vad mer man kan säga. Använde det allra sista jag hade i mig och hoppdansstuttsade i takt med rååååååååååå coola Alice Glass och andra dödliga jämlikar. Använde också upp det sista av min röst i avslutande Not in Love. Den är helt insaaaaaane BRAAAAA.
På vägen ut tog vi ett pit stop vid Hot Chip och hörde Majas favoritlåt innan vi sakta men säkert tog våra halvt fungerande sletna kroppar hem till (i det här läget) meeeeeega sköna hostelsängar.
